Mitt liv har till 99% varit tillbringat i min säng de sista månaderna. Livet har varit slut. Iallafall trodde jag det. Så träffar jag Han, och allt stämmer och allt känns nytt, spännande och väldigt skräckinjagande. Tänk om... Men om om inte fanns kanske rädslan inte fanns heller. Hm.. så är det det där med sex, vi har inte ännu, jag vill men vågar inte riktigt. Är ju ganska förstörd när det gäller det. Min kropp är inte vad den varit men vem fan vill se ut som en barbiedocka hela livet. Nu sitter jag här i hans lägenhet och väntar på att han ska komma tillbaka.Allt är så ovant. Helt plötsligt blir jag omhändertagen på ett sätt jag aldrig blivit och jag vill inte åka härifrån. Är jag kär? Ja mitt blod är alldeles varmt, fyllt av hans kärlek och jag svävar faktist, lycklig......
Idag är en gryningens dag... Har för första gången på väldigt väldigt länge kännt en aningens nyfikenhet för någon av det motsatta könet.. Känns både roligt och skräckinjagande. Uj uj uj.. tänk om man skulle känna mer, ajajaj det är farligt värre! Men får ta det med ro och möta människan lugnt och stilla. Han bits ju inte, eller??? Det är ju det där med kroppen som jag inte är tillfreds med. Men Carina, du kan ju inte sitta på rumpan hemma och svälla ännu mer liksom. Ha ha...
Men tänk om han inte skulle gilla mig för denna kroppshyddas skull. Han säger att jag verkar vara en hyvens tjej :)) Aldrig att nån kallat mig så innan. Och det är jättekul att chatta o messa med honom. På vissa bilder ser han ut som en vilde, ganska mysig faktist. Jag blir varm i magen. Och jag ler. Ja jo, jag ska nog våga träffa honom... Han får gärna bitas! Lol...
Pussen o Ciao
Oj vilken hemsk dröm jag hade i natt. Man undrar vad den betyder egentligen. Handlade om bråd död och saknad. "Det ringde på telefon en dag, det var min mamma som var helt förtvivlad. Hon berättade att min moster Monica hade ringt henne och talat om att Johan, min kusin skulle dö i kyrkan nere i centrum. Han var tydligen jättesjuk och vi alla i släkten skulle bevittna hans död. Redan då gick funderingarna åt suicide men han var ju sjuk, det sa de ju. Dagen D, hade jag så klätt mig i svart klänning och svart slöja i tyll över huvudet och ansiktet. Mor och far hämtade upp mig och vi gav oss neråt kyrkan. Utanför stod prästen och tog emot alla vi som skulle bevittna hans död. Det var en sorglig skara människor som såg uppskrämda ut. Jag frågade efter Johan och fick reda på att han fanns högst upp i kyrktornet. Jag gick och satte mig i trappan för att vänta in honom. Och efter ett tag kom han ner, smal, ynklig och skräckslagen. Vi satt där i trappan och han sa inte ett ord. Jag tittade frågande på honom, han svarade att han inga svar hade, bara att det var ett nödvändigt ont. Så tog han min hand och vi gick in i kyrkan, jag släppte hans hand vid ungefär hälften av gången och han gick långsamt mot altaret. Prästen stod där med något som såg ut som en rullstol kontra elektrisk stol. Vi drog djupt efter andan när prästen spände fast honom. Sedan öppnades liksom väggen bakom honom och bänkraderna åkte åt sidan. Sen hörde vi det isande ljudet av en tågvissla och det kom närmre.. Jag fick panik, sprang fram och skulle skjuta Johan åt sidan.. Han tittade på mig och sa, Carina det är lugnt, det är detta jag vill! Så kom tåget, rakt genom kyrkan och krossade Johan till en varmröd fläck. Vi fick panik och flydde ur kyrkan, alla skrek hysteriskt, vad var detta? Prästen kom ut och förklarade attdetta var ett beställningsjobb åt Johan själv, han ville ta livet av sig. Men varför på detta sätt inför så många människor??? Tusen frågor rusade i min hjärna.. Varför Johan? Varför?" Så vaknade jag helt kallsvettig, gråtande med kjänsla av sorg i mitt inre. Vad var det som hänt? Vad var det mitt undermedvetna ville säga migoch varför just Johan???
I natt har man inte sovit många minuter. Katterna har fräst och hållt på hela natten, kvavt och svettigt värre. Kändes som en drypande blöt hund... Uppe några gånger och rökte.. Massa cig har det gått åt. :( Så nu måste vi iväg i vädret och köpa. :( Men men.. lite luft dödar ingen :)) Ha, ha, ha vad lustig jag är ibland. Nu sitter jag och Moa inne hos min kära granne Tanja och kollar på Bröderna Lejonhjärta. En lite svår film för Moa men det uppkommer en hel del frågor om liv o död och en viss lättnad för Moa är det att tro man hamnar i Nangijala....
I morgon kommer han..
Den lilla söta gosiga pojhkatten!
Jag o Moa längtar efter han vad kul det ska bli!
Idag blev ingen lång blogg... Men vem bryr sig..
Ciao o Pussen
God morgon...
Idag är det åter sol på klar himmel och varmt varmt varmt!
Ska iväg på möte idag, till soc angående pengar. Är helt lusfattig och ska få pengar därifrån. Är en parasit för det svenska samhället, jag vet, men vad ska jag göra? Sjukskriven med 75 % pengar, trebarnsmamma, bipolär.. You name it liksom. Mitt ex tycker inte jag förtjänar några bidrag därför vägrar han skriva under att Moa bor hos mig. Fuck him!
Ja ja.. Sånt är livet, så mycket falskhet, bor det här!
Igår var vi på Alideberg och badade, var ganska skönt faktist, MEN min bikini var för liten :( så det såg jättedumt ut, tuttarna kunde lika gärna varit bara. När ska jag lyckas gå ner i vikt? Väger ju nästan 100 kg nu!
Är verkligen som muminmamman, rund, mjuk och go! Eller som scans tjockkorv! Jäklar vilka stora tuttar man fått, har D-kupa redan men skulle behöva E. Goa e dom.. HAHAHA...
Nu kom underbara bonusmamman Becca och hämtade Moa. Konstigt nog så älskar jag henne. Hon är så snäll mot Moa. Tänk om alla barn hade en sån go bonusmamma! Becca du är bäst! Nu ska jag nog ut o lägga mig i solen en stund,med för liten bikini... hmmm! Men vem fan bryr sig!?!
Ciao och Pussen
Efter lunch idag kommer min vildvittra hem, hon heter Moa och är en jätterolig liten människa, alltid glad, alltid på G. Hennes passion är glass. Skulle kunna leva på glass men det funkar ju inte. Jättesöt är hon, som en docka. Å jag längtar, hon är snart här. Jag älskar min Moa!
