Svart tisdag..

Oj vilken hemsk dröm jag hade i natt. Man undrar vad den betyder egentligen. Handlade om bråd död och saknad. "Det ringde på telefon en dag, det var min mamma som var helt förtvivlad. Hon berättade att min moster Monica hade ringt henne och talat om att Johan, min kusin skulle dö i kyrkan nere i centrum. Han var tydligen jättesjuk och vi alla i släkten skulle bevittna hans död. Redan då gick funderingarna åt suicide men han var ju sjuk, det sa de ju. Dagen D, hade jag så klätt mig i svart klänning och svart slöja i tyll över huvudet och ansiktet. Mor och far hämtade upp mig och vi gav oss neråt kyrkan. Utanför stod prästen och tog emot alla vi som skulle bevittna hans död. Det var en sorglig skara människor som såg uppskrämda ut. Jag frågade efter Johan och fick reda på att han fanns högst upp i kyrktornet. Jag gick och satte mig i trappan för att vänta in honom. Och efter ett tag kom han ner, smal, ynklig och skräckslagen. Vi satt där i trappan och han sa inte ett ord. Jag tittade frågande på honom, han svarade att han inga svar hade, bara att det var ett nödvändigt ont. Så tog han min hand och vi gick in i kyrkan, jag släppte hans hand vid ungefär hälften av gången och han gick långsamt mot altaret. Prästen stod där med något som såg ut som en rullstol kontra elektrisk stol. Vi drog djupt efter andan när prästen spände fast honom. Sedan öppnades liksom väggen bakom honom och bänkraderna åkte åt sidan. Sen hörde vi det isande ljudet av en tågvissla och det kom närmre.. Jag fick panik, sprang fram och skulle skjuta Johan åt sidan.. Han tittade på mig och sa, Carina det är lugnt, det är detta jag vill! Så kom tåget, rakt genom kyrkan och krossade Johan till en varmröd fläck. Vi fick panik och flydde ur kyrkan, alla skrek hysteriskt, vad var detta? Prästen kom ut och förklarade attdetta var ett beställningsjobb åt Johan själv, han ville ta livet av sig. Men varför på detta sätt inför så många människor??? Tusen frågor rusade i min hjärna.. Varför Johan? Varför?" Så vaknade jag helt kallsvettig, gråtande med kjänsla av sorg i mitt inre. Vad var det som hänt? Vad var det mitt undermedvetna ville säga migoch varför just Johan???